Det var bättre förr… tänk att brevbäraren hade ju stenkoll på alla i byn. Tant Agda 93 som gisten och sne’ med alltför dålig syn behövde hjälp med att betala räkningar och skicka hälsningar till grannen 2km bort. Han (vilket det ofta var) hade mycket att bära vid utbetalningstider, kontanter och kvittostämplar. På sin cykeltur mötte han Länsman som trampade runt i sin hårt förvärvade men aktade uniform och upprätthöll ordning och var mer eller mindre tjenis med folket i byn. Det finns gånger då jag hälsar på brevbäraren idag om jag hinner se denne svischa förbi och vill jag hälsa på polisen eller ännu värre anmäla ett brott får jag hänga i telefonkö alltför länge… såpass länge att jag hinner fundera på vilket brott som är värst, att min plånbok blivit stulen eller att kunna anmäla detsamma…?